jobbigt.. eller stackars gubbe?

för precis en vecka sen satt jag på jobbet med stefan och höll låda, men inatt blir det inget jobb.. bara plugg.

jag har faktiskt varit en av de få (?) som inte brytt mig om blondinbellas blogg. alla har säkert läst den någon gång, och jag ska inte sticka under stolen med att jag också fallit dit. har nu börjat följa hennes blogg så gott som dagligen. vet egentligen inte varför, men det är något med hur hon skriver. hon har den där "skrivande personligheten".. eller vad man nu ska kalla det. hon skriver på ett tilldragande sätt, och jag beundrar faktiskt det.
något av det värsta jag vet är folk som kritiserar andra bara för att det går bättre för dem än för en själv. istället för att vara glad åt personen som lyckats så blir man avundsjuk och vänder det till någon typ av hat.. "hatet-mot-de-som-gör-allt-jag-vill-kunna/göra". personligen tycker jag att det är omoget. var glad för andras skull!

ne, nu ska inte det här bli ett inlägg som får er andra att tänka (tänka är ju jobbigt). men ibland får jag såna där snilleblixtar och måste bara skriva av mig lite. var precis och hämtade pelle från en jobbfest och skjutsade hem honom till mamma i säkert förvar, och satt och pratade om det här med jobb. och jag tror jag har hittat mitt nuvarande kall. jag trivs så oerhört bra med att jobba nätterna på södergården. tack yvonne som ordnade så jag fick komma dit och jobba! trivs faktiskt väldigt bra med personalen (men man kan ju inte tycka om alla, och alla är inte intresserad av stenar) och med gamlingarna =) satt inne på demensen igårnatt, och alla sov, utom 2 som var vakna och hade lite hyss för sig ;p den ena var kissnödig hela tiden och den andra var kramsjuk.. tror faktiskt att enda anledningen till att han inte kunde sova var för att han ville känna närhet.. lillbubben! =) varje gång jag kom in så fick man "hej älskling/gumman" till svar när man hejade, och man kom inte därifrån förrän han fått minst en godnatt kram :p stackars liten=)
på samma gång som det är synd om dem, att de inte förstår vad som händer omkring dem och att de faktiskt oftast har förlorat sin andra hälft till andra sidan så kan det vara aningens frustrerande när en dement gubbe på nästan 90 årsringar försöker dra ner en i sängen för att spendera natten där med honom.
ja, jag är lite i valet och kvalet om hur jag tycker om det ;p jobbigt eller "stackars gubbe"?

ne, nu ska jag plugga lite så jag får igång hjärnan efter ett par dagar med total hjärntorka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0