Malin Helena

sitter här i godan ro och äter jordgubbar och snubblade precis över en klasskompis blogg, och hon skrev allt om att hon kände att det skulle vara skola till hösten och så som vanligt, som det alltid har varit. fick mig en liten tankeställare efter den läsningen. kommer nog kännas väldigt konstigt att inte åka ner till sundsvall och sätta sig i skolbänken till hösten igen, men samtidigt är det mycket mer än lättnad än ångest jämtemot vad de flesta i klassen känner.
jag trivs så oerhört bra med att jobba, speciellt inte som frisör, och sen att slippa sitta i skolan och göra något man absolut inte har något intresse av. idag känner jag att jag ångrar det val jag gjorde, men det finns ju ingenting att göra åt nu. jag har ju åtminstonne en utbildning som gör att jag kan tjäna pengar praktiskt taget vart jag än kommer.
men jag har ju mina egna framtidsvisioner om vad jag vill göra, men känner att jag ska hålla inne med dem ett tag till, så jag inte blir övertalad till något annat. det jag har i mina tankar är något som jag just nu känner att jag verkligen vill..

jag kommer sakna mina tre skolår på johnbauer såklart, tjejerna och så, men icke resten; pendlingen, utbildningen som uttråkade mig, sen så klart fanns det ju de personer jag inte klarade av också, och de kommer jag sakna allra minst :p